Drömmar om vitt och shabby

Jag fattar inte vad som hänt med mig. Förr sprang jag ut i solen så fort den tittade fram, fast besluten att skaffa lite bränna. Numera sitter jag hellre inne, orkar inte riktigt med att bli sådär varm och svettig, hoppas på att solen ska ta igenom fönsterrutorna och önskar att lite moln ska komma fram så att jag ska slippa det dåliga samvetet. För vem vill inte bli solbränd och fräsch?! Tyvärr tillhör jag släktet som först blir röd och senare, om jag har tur, omvandlas lite av det röda till brunt. Det har blivit lite bättre under senare år. Numera blir det röda brunt lite snabbare men jag har haft oturen att alla mina vänner alltid varit knallbruna på sommaren. Så en bra sommar för mig med lite bränna har ju inneburit en kanonsommar för dem med mycket bränna. Det är verkligen inte kul att alltid vara blekast. Nästa gång jag lär känna en ny kompis kommer ett kriterium vara att hon är blekare än mig=p

Usch, har fortfarande sandpapper i halsen, lite huvudvärk och det känns som att jag kommer få nackspärr – tycker verkligen synd om mig själv. Har tyvärr insett att jag är ganska gnällig när jag är sjuk, är t o m värre än min Gutt och han är ju ändå karl. Ska umgås lite med flickorna nu. De är också lite sega efter dagis och de är lite extra mysiga då.

Ha det så gott i solen.

Kram